Vill du gå min skrivkurs i höst? SÖK NU!

shutterstock_111103529

VAD OCH VARFÖR?
Kursen är för dig som drömmer om att skriva men inte riktigt har kommit igång! Eller för dig som redan skriver litegrann men ofta kör fast och inte vet hur du ska ta dig vidare. Den är perfekt för dig som kanske vill testa om skrivandet är något för dig eller om du bara vill ha en rolig utmaning under hösten och utveckla dina kunskaper och bli en bättre skribent!

Hela kursen görs på distans, vi kommer att ha en privat grupp på Facebook bara för kursdeltagarna och självklart finns jag på chatten och på mail.

VEM KAN SÖKA OCH HUR GÖR MAN?
Vem som helst får söka till kursen! Du mailar till mig på alexandra.algerydh@hotmail.com och skriver ”Skrivkurs” i ämnesfältet. Berätta kort vem du är och att du vill delta. Det kommer totalt att finnas 10 platser.

NÄR?
Sista ansökningsdagen är 1:a oktober. Kursen startar den 15 oktober och avslutas den 12 november.

KURSPLAN
Kursen kommer bestå av fem moment:
1. Konsten att skriva – vilka olika områden finns det att välja mellan + begrepp och yrkestitlar
2. Personlig utveckling – så hittar du din egen skrivstil, sätter mål för dig själv och undviker att köra fast
3. Listor och clickbait – så skriver du en text som alla vill läsa + målgruppsanpassning och omvärldsbevakning
4. Så tjänar du pengar på ditt skrivande utan att vara utbildad journalist – en guide i tre steg
5. Redaktörskap – korrekturläsning, att ge feedback och hålla en kreativ överblick

Varje moment kommer innebära matnyttig läsning, gruppdiskussioner och hemuppgifter där du själv får testa på olika typer av skrivande och får feedback från mig.

Utöver de här fem momenten kommer det finnas frivilliga utmaningar och uppgifter för den som vill få ut ännu mer av kursen! Du väljer själv! Den som klarar alla moment får, förutom ÄRAN, använda mig som referens när du söker till skribentjobb i framtiden!

Under kursens gång finns jag tillgänglig för frågor och guidning utöver de fem momenten, både i gruppen men också i privat chatt för de personliga frågor som kan dyka upp. Du kan räkna med att varje moment tar ungefär 1-3 timmar beroende på hur fokuserad du kan vara! 😉

Då antalet platser på kursen är begränsade är det viktigt att du som får en plats är engagerad och peppad!

KOSTNAD: 250 kronor (betalas med Swish eller banköverföring till mitt konto).

Frågor? Maila mig! alexandra.algerydh@hotmail.com

Mina bästa tips till alla som vill tjäna pengar på sitt skrivande (del ett)

Nyligen så postade jag i gruppen Pink Room på Facebook och berättade kort om mitt jobb och roligt nog var det många som blev nyfikna och ville veta mer. Vilket jag förstår! Jag lever ju drömmen i princip. Det är inte menat att låta som skryt, det är menat som inspiration.

Jag minns själv när jag var ung och satt hemma framför datorn och drömde mig bort till en framtid där jag kunde leva på att smälla på tangentbordet. Då var det jag som skrev till andra och bad om guidning – så av den anledningen tänker jag försöka ge alla sköna tjejer där ute mina bästa tips!

VARFÖR SKA DU LÄSA  JUST MINA TIPS?
Jag ser inte mig själv som en skriv-coach egentligen men när jag tänker tillbaka på allt jag gjort så känner jag att mina tips ändå kan vara värt något. Jag började skriva när jag var väldigt ung och drömde om att få göra det som jobb. I dag driver jag den här bloggen med 700 läsare om dagen och jobbar på halvtid som redaktör och reporter för en sajt som heter Wooah. 2015-2017 jobbade jag som reporter, redaktör, programledare och krönikör på Expressen och Omtalat.nu. Innan det skrev jag för Aftonbladets ”Lajkat” och har också skrivit för Nyheter24 och TV3 och en hel hög andra sajter och företag.  Jag hjälpte också Therese Lindgren med hennes debutbok ”Ibland mår jag inte så bra”.

Skrivandet har inte alltid varit något som försörjt mig till 100% utan jag har ofta kombinerat det med andra jobb eller studier. Innan jag började på Expressen har jag jobbat mycket som copywriter och skribent för olika sajter och företag. Ena månaden så skrev jag en guide till WordPress, andra månaden skrev jag copy till en dejtingapp. Ibland gjorde jag översättningar, ibland skrev jag pressmeddelanden, ibland skrev jag tal. Listan kan göras oändlig. Men summan av kardemumman är – jag har skrivit jävligt mycket de senaste tio åren.

shutterstock_425681137

VAD EXAKT ÄR DET DU JOBBAR MED JUST NU?
Just nu jobbar jag som reporter och redaktör, som sagt. Mitt jobb går ut på att hitta bra storys och skriva dem. Ibland är det en översättning från en utländsk sajt, ibland hittar jag på något helt eget. Jag skriver, bildsätter och publicerar själv. Den största delen av min dag lägger jag på att hitta bra nyheter, kontakta personer jag vill skriva om och sedan skriva själva texterna. Man måste hela tiden tänka på vem man skriver för. Målgruppen för just Wooah är unga kvinnor, så inför varje sak jag funderar på att skriva måste jag fråga mig själv, är det här något folk kommer klicka på och vilja se eller läsa?

BESTÄM VAD DU VILL SKRIVA OM
Vissa av er kanske redan har jobbat lite med att skriva men jag väljer att fokusera den här texten kring de som aldrig skrivit for a living tidigare men är nyfikna och vill komma igång!

En av de första sakerna du behöver göra är att komma på vad för typ av texter du vill skriva och för vem. Vill du skriva om smink och skönhet? Vill du översätta texter? Vill du skriva om nyheter? Recensioner? Vill du skriva copy eller bli en pressekreterare? Kanske författare? Känn efter vad som lockar dig mest och välj en bana. Eller så testar du dig fram och ser om du hittar din egen väg.

exp3

HUR KOMMER MAN IGÅNG MED SKRIVANDET?
Var beredd på att du inte kommer bli rik på skrivandet på en vecka. När jag kom igång så skrev jag gratis. Ganska länge! Just för att jag ville få erfarenhet och fylla ut mitt CV men också för att den stora hemligheten bakom att vara en bra skribent är att skriva, skriva, SKRIVA! Om du inte redan skriver på jobbet, så starta en blogg, va aktiv i trådar på Facebook, skriv dagbok bara för dig själv, skriv listor på saker du vill göra, gör en egen receptbok – VAD som helst, bara du sitter vid datorn och skriver. Det är så du håller fingrarna igång och lär dig att inte fastna.

HUR HITTAR MAN ARBETSGIVARE?
Det beror helt på vilken typ av skrivande du till ägna dig åt. Vill du skriva om mode? Ja, då googlar du fram sajter och företag som pysslar med mode. Titta på de texter de har, är det bloggformat, är det reklamblad, är det nyhetsbevakning? Försök tänka dig in i vilken roll du skulle kunna ha för dem!

LÄGG TID PÅ ATT SKRIVA DINA TEXTPROVER
När du mailar en arbetsgivare så kommer de vara nyfikna på vad du har gjort innan. Om du då inte har skrivit för tusen företag tidigare så är det viktigt att du har textprover på lager. Alltså bara något du har skrivit som du kan visa upp. Textprovet bör vara anpassat för det jobbet du söker, så lägg gärna någon extra timme på att få till det perfekt och skicka inte iväg något du inte är nöjd med.

MÅSTE MAN KUNNA SKRIVA PERFEKT?
Nej. Det måste du inte. Jag slarvar mycket när jag skriver och det kan bli stavfel här och där. Det viktiga är att du har ett bra flow i dina texter och att du kan ta kritik utan att bli sur eller ledsen.

BEHÖVER MAN VARA UTBILDAD?
Jag har inte behövt visa upp mina betyg från universitetet eller gymnasiet en enda gång när jag sökt skribentjobb men självklart är det olika från jobb till jobb. Jag fick jobb på Expressen utan att vara utbildad journalist men om din dröm är att vara journalist så ska du självklart utbilda dig. Det finns också andra mindre kurser inom skrivande som du kan ha nytta av. Jag har till exempel läst en kurs som heter ”Att skriva för webben och interaktiva medier”, som var väldigt givande och bara en termin lång. Du hittar massor av bra kurser på Antagning.nu eller om du googlar efter utbildningar. Många går att sköta på distans och i kombination med ett annat jobb.

MEN HALLÅ, JAG HAR FORTFARANDE MASSOR AV FRÅGOR!
Gå med i min grupp ”ALEXANDRAS SKRIVTIPS” på Facebook, så svarar jag på dina frågor där! Följ gärna bloggen och då speciellt kategorin ”Jobb och karriär” där flera inlägg på detta tema kommer komma upp! Jag kände att jag var tvungen att runda av detta första inlägg här, för att det inte ska bli för långt! Du kan också kontakta mig direkt på Facebook! (Alexandra Algerydh).

DEL TVÅ KOMMER SNART! Kommentera gärna om det är något speciellt du vill läsa om.

Därför lackar jag ur när folk säger att jag har haft tur

Det händer inte speciellt ofta, men ibland så är det någon som slänger ur sig frasen ”Du har sån himla tur” och syftar till att jag kan sitta hemma och leva på mitt skrivande.

Hur exakt tror folk att det är tur som har sett till att jag är där jag är? 

När jag gick i mellanstadiet insåg jag att jag älskade att skriva. Jag skrev min första ”novell” när jag var 11 år. Den var baserad på en konstig dröm jag haft och var nästan fyra A4 lång, skriven med blyerts och för hand, såklart. Jag satte in dem i plastfickor och gjorde en egen liten bok av dem.

Åren gick och min kärlek för skrivandet växte sig starkare. Jag fick till och med ett lägre betyg på en svenska-uppgift i skolan för att jag skrivit för långt. Det gick liksom inte att soppa mina fingrar när de väl kommit igång.

I tonåren började jag titta på Sex and the City och ville så klart bli precis om Carrie. Att sitta i någon spännande stad och titta ut på människorna och bara låta fingrarna brinna över tangentbordet. Men en sådan dröm uppfyller man inte över en natt.

Jag började anmäla mig för att skriva gratis för massor av sajter, tidningar och företag på fritiden eftersom jag inte visste hur eller var jag skulle börja. Efter några år började jag komma in i skrivandet ordentligt och började få betalt för mina ord. Det var ingen enkel resa – det var krävande på alla sätt och vis.

Att bli Carrie var svårare än jag kunnat ana men jag kämpade vidare. Utöver min blogg var det ingen som brydde sig om mina texter ännu. Jag skrev inte krönikor utan harvade på med att skriva pressmeddelanden, översatte tråkiga tekniska manualer, recenserade en film och en app här och där.

me2

Det var mycket galna deadlines och stort ansvar som föll på mina axlar vilket uppdrag jag än tog på mig. Allt detta parallellt med andra heltidsjobb och studier. Tiden fanns inte, orken fanns knappt men viljan var absolut.

Jag har skrivit för ett 20-tal olika sajter (inklusive Expressen, Aftonbladet, TV3, Nyheter24 osv osv osv) och har idag hamnat på ett spår som leder mig mot mina drömmar. Jag har närmare 60 000 följare i sociala medier som peppar och lyfter mig varje vecka. Jag har ett jobb där jag får skriva som jag sköter på distans som både är roligt, utmanande och välbetalt!

Nu kan jag sitta på ett café i vilken stad jag än väljer och både sköta mitt jobb och skriva på privata projekt.

Men när jag tänker tillbaka på min långa resa för att hamna här, all svett och alla tårar. Alla mail jag skickat, alla texter jag svurit över och alla redaktörer som krossat mig under årens gång – är det verkligen så konstigt att jag tar illa vid mig när någon menar att en enda del av den här resan jag gjort kan kokas ner till något så simpelt som ”tur”? Nä.

Vad händer egentligen efter att man gjort slut med någon man fortfarande tycker om?

Det har gått tre och ett halvt år sedan jag och mitt ex gick skilda vägar. Det var mitt beslut men sanningen är att han själv har talat om för mig i efterhand att han varit inne på samma tankar men inte riktigt kunnat samla känslorna och ta beslutet.

Precis innan vi gjorde slut gick jag och önskade i hemlighet att han skulle göra bort sig på något sätt, så jag kunde göra slut av ilska. Det hade varit så mycket enklare så, än att göra slut med någon jag fortfarande älskade – helt av egen vilja. Ett beslut som inte bara krossade hans hjärta utan också mitt eget.

Det är en konstig känsla att göra slut med någon man fortfarande tycker om. Jag bestämde mig och det var mitt livs svåraste val. Men det är inte det jag vill berätta om idag, utan jag vill ägna några ord till det som händer när man kommer ut på andra sidan. 

Att leva mer än sju år tillsammans med någon är inget man kan släppa bara för att relationen tagit slut. Det var vår framtid som försvann, inte vårt förflutna. Vi växte ju upp tillsammans, vi lärde oss vara vuxna tillsammans, vi hade hela livet planerat framför oss. Allt från hur vi ville bo till namnen på våra barn. Men plötsligt fanns det inget “vi” längre. Hur släpper man något sådant? 

Sanningen är att det tog mig mer än två år att sluta tänka “what if” kring vårt uppbrott. Vad hade hänt i det liv vi fortfarande kunde ha delat med varandra? Han var den enda framtid jag någonsin föreställt mig och det tar tid att ersätta sådana tankar med något och någon annan.

Men vad som än händer så kommer de där sju åren vi levde med varandra alltid att leva kvar i mitt minne. För är det inte otroligt otacksamt att tvinga sig själv att glömma något vackert bara för att det inte varade för evigt?

Min semester i Roquetas de Mar, Spanien

Vilken fantastisk resa vi har haft! En vecka har gått och jag sitter på hotellrummet och gör allt jag kan för att låtsas som att jag inte måste duscha och börja packa väskan. Vi valde en lite dyrare variant av charter till denna resa, just för att vi ville lyxa till det för oss själva. Det blev ett 4.5-stjärnigt hotell med all inclusive. Mat, drinkar, glass, snacks – allt ingår i priset. Vilket var tur eftersom jag hade 300 spänn på kontot när vi lyfte från Arlanda.

Veckan har gått snabbt, såklart. Solen har stekt oss varje dag och poolen har därför känts olidligt kall. Maten har varit toppen men vi har funderat mycket på om det ens är något sprit i drinkarna. Oh well, gott har det varit och småfulla har vi blivit. Finns inte mycket att klaga på!

collagespanien1

Patrik är den rastlösa av oss, i varje fall på den här typen av resa. Jag skulle utan problem kunna ligga vid poolen och doppa mig en gång i halvtimmen och bara läsa en bok och njuta. Men det kan inte han, inte lika länge i varje fall. Tur som fan att jag köpte ett Nintendo Switch till honom på hans födelsedag så han har kunnat roa sig med det.

Vi fick inte en balkong mot havet och poolen och det störde mig första kvällen men efter att ha tillbringat en dag vid poolen ändrade jag mig. Det var en jävla volym på människorna vid poolen, mycket skrik och lek. Så att ha utsikt mot staden och bergen blev helt rätt för oss.

Screen Shot 2017-09-14 at 18.38.39

Resans oväntade höjdpunkt var dock att det fanns en fet galleria bara 10 minuter med taxi härifrån. Vad fanns där om inte min älsklingsbutik PRIMARK! Jeez vad glad jag blev! Det blev en rejäl vända där. Kommer visa upp mina köp i en haul senare! Det blev några riktiga guldkorn!

En annan sjuk grej var att en polare till mig och Patrik bara råkade vara här på semester med sin familj precis samtidigt som oss. De bodde bara en kvarts promenad från vårt hotell, så vi satte oss på stranden med dem en kväll, drack lite öl och snackade skit. Kul när ödet gör ett sånt slag!

collagespanien2

Vi har verkligen inte rört oss många meter från hotellet denna resa. Men det var liksom så planen var från början. Det här var ingen resa för att upptäcka Spanien utan bara en vecka för oss att vila och ha det gött! På ena sidan av hotellet fanns ett lekland för de mindre med rutschkanor och hela skiten. På andra sidan fanns en gigantisk pool för oss vuxna. Bara 10 meter från hotellet sträckte sig stranden också. Cirka 1.5 mil lång, om man ska tro vår guide. Vackert som satan!

collagespanien3

Till den här veckan fick jag (i samarbete med Addbeaty.se) med mig en Fiberwig Mascara för att testa. Den satt som en smäck nästan hela dagen, trots svett, sol och pool. Jag är väldigt nöjd! Du hittar den här: (ANNONSLÄNK).

Jag ska ju faktiskt tillbaka till Spanien om bara några veckor, på en träningsresa till Barcelona tillsammans med Simon Kachoa och ett skönt gäng. Jag vettefan hur jag ska palla det, men det får vi väl se! Hela hösten är faktiskt fullsmockad med resor – men mer om det senare!

Nu måste jag börja packa…

Tack för denna gång Spanien! 

Screen Shot 2017-09-14 at 19.23.19

5 saker som är rätt värdelösa med att jobba hemifrån

Vid det här laget så är det väl ingen som missat att jag numera jobbar hemifrån. Dels för att jag skryter om det hela tiden och dels för att jag verkligen skryter om det hela tiden. Det är egentligen inte menat som skryt men jag bara älskar att berätta om hur jag äntligen kommit till den punkten i min karriär att jag kan jobba på det sätt jag drömt om sedan jag va 14 bast.

Men ja, för många låter det som drömmen, och på många sätt är det drömmen. Men det är också mardrömmen. Om man inte gör det på rätt sätt. Som så många av er vet, som känner mig, så är jag inte bäst på att göra saker på rätt sätt. Jag handlar på kredit, jag jojo-bantar, jag är snart 30 år och är hemlös. Ja ni vet, sådana saker.

Så därför är det självklart att jag fuckar upp den här jobba hemifrån-grejen ibland också. Så här kommer en lista med fem skitjobbiga grejer som bara uppstår när man (jag) jobbar hemifrån.

1. Katten sabbar allt.
Hallå, hur lätt är det att jobba när man har världens sötaste och keligaste lilla fluffboll som alltid vill kela och ligga mitt i vägen? Lyxen i detta är att jag jobbar från min säng hela dagen idag men det blir ju många avbrott för pussar och mys. Jävla katt! 😍

collagejobbahemifrån

2. Jag är aldrig snygg.
Eftersom jag inte måste klä på mig och gå till jobbet så slutar det alltid med att jag går runt i min pyjamas hela jävla dagen. Har ni märkt att det sinat med selfies på min Instagram? Guess what. Jag är för ful nu när jag aldrig behöver lämna hemmet.

collagehemifrån1

3. Det går inte att hålla tiderna.
Det spelar liksom ingen roll om jag jobbar 02 på natten eller 08 på morgonen. Som om jag någonsin skulle klara av att jobba 08 på morgonen. Det har jag inte gjort sedan 2010 och det lär inte hända igen. Men ja, det fuckar ju min dygnsrytm ganska mycket när jag kan sova när jag vill, jobba när jag vill och gå upp när jag vill.

4. Jag jobbar hela tiden.
Att vara sin egen och jobba när jag vill resulterar i att jag jobbar litegrann hela tiden och är ledig lite grann hela tiden. Fattar ni? Det är liksom som att jag alltid jobbar och alltid är ledig på samma gång. Vilket kan bli knasigt!

5. Jag har inga kollegor.
Även om jag trivs så jävla bra med hur mitt liv ser ut nu så saknar jag att ha kollegor som jag träffar varje dag. Jag chattar med min chef (eftersom han sitter i Skellefteå) men det är all kontakt jag har med de personer jag jobbar med. Eftersom jag var bortskämd med fantastiska kollegor på Expressen och Omtalat så är det klart det skapar ett litet tomrum nu när jag inte får träffa dem varje dag! Oda, Helena och Atilla – I’m talking to you!

collagehemifrån2

47 bra saker att säga till någon som har depression – enligt de som själva är drabbade

I ett tidigare inlägg skrev jag om 59 saker man är sjukt trött på att höra från andra när man har depression – men eftersom det är viktigt att fokusera på de BRA sakerna i livet också så fick det bli en ny lista på motsatt tema.

Många av punkterna har jag kommit på själv utifrån mina egna erfarenheter men jag hjälp av de fantastiska brudarna i Facebookgruppen Pink Room att komma på de saker man faktiskt VILL höra när man mår dåligt.

Bara några små vänliga ord kan betyda så mycket!

DET HÄR VILL MAN HÖRA NÄR MAN MÅR DÅLIGT:

1. ”Ska vi stanna hemma i pyjamas hela helgen?”

2. ”Vi löser det här!”

3. ”Du är inte din depression.”

4. ”Vill du att jag går så går jag. Vill du att jag stannar så stannar jag. Jag kommer alltid finnas för dig oavsett!”

5. ”Jag kommer inte lämna dig, vad du än säger eller gör.”

6. ”Ta den tid du behöver!”

7. ”Jag kommer hem med mat!”

8. ”Du behöver inte stressa med att må bättre.”

9. ”Du är inte ensam!”

10. ”Du är inte svag, du är den starkaste personen jag känner!”

11. ”Jag hjälper dig.”

12. ”Kan jag göra något?”

13. ”Jag tror på dig!”

14. ”Det är okej att du inte orkar:”

15. ”Vi tar det i din takt!”

16. ”Även om du inte orkar prata så tänker jag sitta här med dig.”

17. ”Jag kommer aldrig att lämna dig.”

18. ”Det är okej att du vill vara ensam, jag blir inte sur!”

19. ”Jag förstår helt och hållet, vi kan ses en annan dag!”

20. ”Du får säga nej till mig, jag tar inte illa upp!”

21. ”Stressa inte för min skull!”

22. ”Det viktigaste är att du mår bra!”

23. ”Du är starkare än du tror!”

24. ”Jag förstår hur dåligt du mår, men ge inte upp!”

25. ”Vill du prata?”

26. ”Vilken glass vill du ha?”

27. ”Jag är stolt över dig!”

28. ”Du klarar allt!”

29. ”Jag lagar mat, diskar och städar.”

30. ”Du förtjänar så mycket bättre!”

31. ”Jag förstår.”

32. ”Det är okej!”

33. ”Jag kommer hem till dig med godis och läsk så tittar vi på din favoritfilm!”

34. ”Jag har lagat mat och sängen är nybäddad!”

35. ”Jag är så glad att du finns!”

36. ”Du är inte din diagnos!”

37. ”Du är en kämpe – var stolt över dig själv, det är jag!”

38. ”Hur mår du?”

39. ”När du är redo så finns jag här!”

40. ”Skit i det, tänk på dig själv först!”

41. ”Vill du vara ensam eller ska jag stanna här med dig?”

42. ”Jag kommer göra allt jag kan för att hjälpa dig!”

43. ”Vad du än behöver så kan du fråga mig!”

44. ”Det här kommer bli jobbigt men du kommer klara det!”

45. ”Du kommer aldrig att vara ensam!”

46. ”Jag gör allt för dig, du behöver inte ens fråga!”

47. ”Jag älskar dig!”

Kommentera gärna och lägg till saker du tycker saknas på listan!

Vill du boka min föreläsning om livet med bipolär sjukdom så hittar du mer information här!

Screen Shot 2017-07-29 at 15.41.21

59 kommentarer man är så jävla trött på att höra från andra när man har depression

Jag drabbades av min första depression när jag var 21 år gammal. Och då, plötsligt, var det som att alla runt omkring mig var utbildade läkare och psykologer som visste allt om depression, stress, medicinering och dylikt. Kommentarer som kanske var menade som pepp var nedvärderande och allmänt sunkiga. Någonstans visste jag att många av dem som uttalade sig menade väl. Men i de flesta fall ville jag bara kasta min burk med anti-depressiva tabletter hårt i ögat på dem.

Självklart är det viktigt att våga prata och ge sina tips. Men innan folk öppnar käften så önskar jag att de i varje fall hade lite grundläggande kunskaper kring vad en depression faktiskt är och vad det innebär för den som är drabbad.

Den här listan kommer att ta upp ett antal kommentarer och ”tips” som man som deprimerad är SJUKT trött på att höra. Till min hjälp har jag tagit de fantastiska tjejerna i gruppen Pink Room, på Facebook. Jag kunde komma på ett 20-tal kommentarer bara genom att gräva i mitt eget minne – men bestämde mig för att kalla in hjälp för att ytterligare bredda listan på saker som kanske aldrig borde lämna läpparna på någon.

1. ”Du kan ju inte vara deprimerad, du som är så glad!”

2. ”Om du börjar träna kommer du må bättre!”

3. ”Tänk positivt i stället!”

4. ”Det är inte bra att äta för mycket mediciner.”

5. ”Det finns andra som har det så mycket värre!”

6. ”På min tid fanns det inget som hette depression!”

7. ”Du som har det så bra, vad har du att vara ledsen över?”

8. ”Alla har sina toppar och dalar!”

9. ”Äsch, det går över!”

10. ”Ryck upp dig!”

11. ”Det blir inte bättre av att du bara ligger hemma!”

12. ”Jag tror inte på depressioner!”

13. ”Du skrattar ju alltid när jag ser dig!”

14. ”Sover du ordentligt?”

15. ”Du behöver komma ut bland folk!”

16. ”Du är bara lat!”

17. ”Le lite!”

18. ”Allt går om man bara vill!”

19. ”Du försöker ju inte ens!”

20. ”Ta en promenad så ska du se att du mår bättre!”

21. ”Skärp dig!”

22. ”Vad är det som är så jobbigt?”

23. ”Skaffa ett jobb!”

24. ”Det är ingen idé att deppa!”

25. ”Så farligt är det väl inte?”

26. ”Hur kan du vara så trött, du gör ju inget?”

27. ”Det är bara bita i det sura äpplet och gå vidare!”

28. ”Varför ska du äta så mycket mediciner?”

29. ”Sluta tänka så!”

30. ”Jamen så kan du inte gå runt och tänka!”

31. ”Men jag har faktiskt läst att … ”

32. ”Vad har du att må dåligt över egentligen?”

33. ”Gör det bara!”

34. ”Ta dig samman!”

35. ”Du vill ju bara ha uppmärksamhet!”

36. ”Men hur kan du vara glad just nu om du är deprimerad?”

37. ”Så farligt är det inte!”

38. ”Det är bara en fas!”

39. ”Men ge dig nu!”

40. ”Du vill bara inte gå upp ur sängen!”

41. ”Du försöker ju inte ens!”

42. ”Hur kommer din framtid att bli om du inte skärper dig nu?”

43. ”De som talar om självmord vill bara ha uppmärksamhet!”

44. ”Gå till en psykolog så löser sig allt!”

45. ”Du som har så mycket att vara glad för!”

46. ”Gud vad du överdriver!”

47. ”Gör något kul i stället!”

48. ”Varför gråter du hela tiden?”

49. ”Ge det tid!”

50. ”Du är inte den enda som mår dåligt här i världen!”

51. ”Jag mår ännu sämre än dig!”

52. ”Man kan inte må dåligt hela tiden.”

53. ”Det är inte konstigt att du sover hela dagarna när du är uppe så sent på natten.”

54. ”Du behöver bara lite fasta rutiner.”

55. ”I morgon är en ny dag!”

56. ”Du verkar inte vilja må bra.”

57. ”Det löser sig.”

58. ”Du överanalyserar allting”!

59. ”Mår du dåligt nu igen?”

Listan skulle kunna göras längre, men jag nöjer mig så här för denna gång.

För den som vill läsa mer om depression hittar du en bra länk här.

Är du själv drabbad, kommentera gärna med dina egna erfarenheter eller kommentarer du tycker ska läggas till! Är du inte drabbad – ge fan i att säga någon av sakerna på den här listan! 😉

Vill du boka min föreläsning om bipolär sjukdom, depression, ångest och livet med psykisk ohälsa så hittar du mer information om det här.

Screen Shot 2017-07-24 at 19.38.55

Det är så jävla svårt att välja hårfärg hela tiden

Jag kollade igenom min Instagram nyligen och insåg att jag knappt lagt upp några bilder (utan att ta bort dem) på mig när jag har lila hår. Det känns ju som att lila är min riktiga hårfärg nu när jag haft den så länge, men när jag väl ska vara fin så blir det lätt att jag drar på mig min bruna eller gråa peruk.

En del av mig vill gå tillbaka till min riktiga bruna färg, men så kände jag för typ ett år sedan också men ångrade mig direkt och färgade tillbaka till lila.

I stället kommer jag nog lägga pengar på fler peruker för att kunna variera min look utan att det sliter på håret. Jag köper peruker från Dona Love Hair som har varit toppen och dessutom har jag sluppit till alla tre gånger jag handlat därifrån.

Här finns en video där jag färgar om håret till lila, med Jessica som hjälp som vanligt. Här färgar jag håret blå/grönt också men det blev aldrig exakt som jag ville ha det!

Vilken look gillar ni mest på mig?

hair1

Här ovan har jag färgat håret med en färg från Manic Panic som heter Purple Haze och blandat den med en färg från Directions som heter Dark Tulip. Jag blandar dem 50/50 och spär ut med en hel förpackning balsam (ta något billigt bara, det spelar mindre roll).

hair2

Här har jag på mig en brun peruk från Dona Love Hair.

hair3

Här är det en grå peruk, som jag bara ÄLSKAR. Har en annan grå också som jag köpte i Los Angeles förra året. Ska gå tillbaka till samma perukbutik när jag åker dit senare i år och GÅ LOSS!

(Det här inlägget är inte ett samarbete, jag berättar bara mina bästa tips om du vill köra på lila hår eller hitta rätt i perukdjungeln). 

Det känns rätt trist att fyra specialister inte vet vad som är fel på mig

Så länge jag kan minnas har jag haft problem. Nu syftar jag inte till mina psykiska diagnoser utan problemen jag har med min hud. Jag har alltid varit känslig, mot allt. Min hud klarar inte värme, klarar inte kyla, klarar inte vissa material, klarar inte röd mat, klarar inte choklad, den här listan kan göras lång.

Men vet ni vad som är värst av allt? Klådan. 

Jag skulle kunna lära mig leva med min torra hud som är full av rodnader och eksem och sår. Men klådan – den förstör mitt liv. Ungefär 75% av min vakna tid så kliar jag mig någonstans på kroppen. Det äter upp mig inifrån. Ofta är klådan det enda jag kan tänka på.

När jag kommer hem sliter jag av mig byxorna och kliar mig längst benen. Innan jag ska sova är det halsen och bröstet som är värst. Jag ligger och kliar mig så att det stör min pojkvän till den grad att vi inte kan kolla på film tillsammans för att ljudet av mitt kliande är störande och tar över.

Sen kliar det i hårbottnen, i ljumskarna, i armvecken, i ansiktet, på knäna, på fötterna, på ryggen, på händerna eller kanske mest irriterande – på öronen och ögonlocken. Ibland går det så långt att till och med mina ögonvitor svullnar upp.

Så här ser min hud ofta ut.
Så här ser min hud ofta ut.

Jag har varit hos 4 specialister i vuxen ålder. Jag minns inte hur många och hur ofta vi var hos läkaren när jag var barn. Alla skriver ut olika salvor, ordinerar soltid, speciella bad, tabletter men INGENTING hjälper. Vi har testat att utesluta gluten ur min kost, att utesluta socker, att utesluta RÖD mat, att utesluta laktos. Den här listan kan också göras lång. Vi har utrett mig för kopparförgiftning (för att jag har en kopparspiral) och om det kan bero på de andra mediciner jag äter – men nej.

Nu har jag ju börjat inse att jag kanske måste leva med den här skiten resten av livet. Att aldrig kunna använda mina fina lotions från Victorias Secret, att aldrig kunna sminka mig mer än MAX  en gång i veckan eftersom huden blir torr, upprörd, inflammerad och klådan blir ännu värre.

Så fort jag rör mig så rasar det död hud från min kropp eller från mitt ansikte, trots att jag tvättar, peelar, återfuktar, fixar och trixar i all oändlighet. Jag minns inte när jag kände mig fin eller fräsch senast. Det känslan upplever jag sällan, trots att jag precis klivit ur duschen.

Vi vet att det är någon form av atopiskt eksem. Men alla läkare och specialister är överens om att det är något mer – men ingen vet vad.

collagehuden2