Därför lackar jag ur när folk säger att jag har haft tur

Det händer inte speciellt ofta, men ibland så är det någon som slänger ur sig frasen ”Du har sån himla tur” och syftar till att jag kan sitta hemma och leva på mitt skrivande.

Hur exakt tror folk att det är tur som har sett till att jag är där jag är? 

När jag gick i mellanstadiet insåg jag att jag älskade att skriva. Jag skrev min första ”novell” när jag var 11 år. Den var baserad på en konstig dröm jag haft och var nästan fyra A4 lång, skriven med blyerts och för hand, såklart. Jag satte in dem i plastfickor och gjorde en egen liten bok av dem.

Åren gick och min kärlek för skrivandet växte sig starkare. Jag fick till och med ett lägre betyg på en svenska-uppgift i skolan för att jag skrivit för långt. Det gick liksom inte att soppa mina fingrar när de väl kommit igång.

I tonåren började jag titta på Sex and the City och ville så klart bli precis om Carrie. Att sitta i någon spännande stad och titta ut på människorna och bara låta fingrarna brinna över tangentbordet. Men en sådan dröm uppfyller man inte över en natt.

Jag började anmäla mig för att skriva gratis för massor av sajter, tidningar och företag på fritiden eftersom jag inte visste hur eller var jag skulle börja. Efter några år började jag komma in i skrivandet ordentligt och började få betalt för mina ord. Det var ingen enkel resa – det var krävande på alla sätt och vis.

Att bli Carrie var svårare än jag kunnat ana men jag kämpade vidare. Utöver min blogg var det ingen som brydde sig om mina texter ännu. Jag skrev inte krönikor utan harvade på med att skriva pressmeddelanden, översatte tråkiga tekniska manualer, recenserade en film och en app här och där.

me2

Det var mycket galna deadlines och stort ansvar som föll på mina axlar vilket uppdrag jag än tog på mig. Allt detta parallellt med andra heltidsjobb och studier. Tiden fanns inte, orken fanns knappt men viljan var absolut.

Jag har skrivit för ett 20-tal olika sajter (inklusive Expressen, Aftonbladet, TV3, Nyheter24 osv osv osv) och har idag hamnat på ett spår som leder mig mot mina drömmar. Jag har närmare 60 000 följare i sociala medier som peppar och lyfter mig varje vecka. Jag har ett jobb där jag får skriva som jag sköter på distans som både är roligt, utmanande och välbetalt!

Nu kan jag sitta på ett café i vilken stad jag än väljer och både sköta mitt jobb och skriva på privata projekt.

Men när jag tänker tillbaka på min långa resa för att hamna här, all svett och alla tårar. Alla mail jag skickat, alla texter jag svurit över och alla redaktörer som krossat mig under årens gång – är det verkligen så konstigt att jag tar illa vid mig när någon menar att en enda del av den här resan jag gjort kan kokas ner till något så simpelt som ”tur”? Nä.

3 thoughts on “Därför lackar jag ur när folk säger att jag har haft tur

  1. Jag ”upptäckte” dig på Loading.se när du skrev spelkrönikor. Kul att ha fått vara med på din resa så långt! All lycka med skrivandet och dina projekt 🙂

  2. Du vet att det är avundsjuka som ligger bakom såna kommentarer?
    Du är hur cool som helst och är glad för att du kan leva på det du älskar att göra 🙂

Comments are closed.