Därför slutade jag på Expressen

En ny kategori här i bloggen får nog bli ”Därför…”, så jag har en chans att förklara mig eller svara på frågor som dyker upp. De senaste månaderna har den vanligaste frågan varit ”Varför slutade du på Expressen?” och trots att jag besvarat det i en video på min YouTube-kanal så får det nog komma ett svar även här i bloggen (som kommer uppdateras mer från och med nu).

Expressen var som en dröm, en slump, en tillfällighet eller ödet, beroende på vem man frågar. Jag hamnade där för att jag var modig nog att skicka ett ”Jag är bäst, anställ mig”-mail som hamnade hos rätt person vid rätt tidpunkt. Mailet gick iväg på måndagen, intervjun var på tisdagen och på onsdagen fick jag börja min heltidstjänst som reporter på avdelningen för sociala medier. Det här var i februari 2015.

Bara veckan innan hade jag bestämt med en vän att jag skulle komma till henne i Oslo, där jag skulle fixa ett jobb för att sedan resa med henne till Australien. Det gick till och med ut en bild på min Instagram där jag plockade en Googlad bild på Australien med texten ”Vinter 2015”.

Det nya jobbet gjorde att planerna på Oslo och Australien hamnade på is.

Tillsammans med Oda och Atilla 2016

Från dag ett trivdes jag på Expressen. Jag fick mycket eget ansvar, jag hade fina kollegor och chefer som lyssnade på mina idéer och som utmanade mig och lärde mig nya saker hela tiden. Kort senare fick jag hoppa in som reporter på Omtalat.nu, under ledning av Dan Edström – som alltid var allt man kunde önska sig av en redaktör. En vän när det behövdes och en inspirerande men bestämd chef när det krävdes.

Det gick ett år, sedan började jag göra inhopp som redaktör när Dan inte var på plats. Jag fick arbetsleda de andra reportrarna i teamet, jag fick leda egna projekt, göra livesändningar, hålla i Instagram-kurser – jag fick till och med producera och leda mitt eget program med inbjudna kändisgäster.

Hösten 2016 började jag fundera på vad jag skulle göra om jag inte var kvar på Expressen. Tankarna dök upp när jag kom hem från min USA-semester i september. USA har alltid lockat mig mer än något annat land och det var mitt tredje besök där. Jag hade alltid fantiserat om ett jobb jag kunde sköta med min dator, var jag än befann mig. Innerst inne har jag alltid vetat att jag inte är byggd för att jobba kontorstider. Det hindrar min effektivitet men framför allt min kreativitet. Jag förhandlade mig till andra arbetstider på redaktionen och det höll mig flytande ett tag.

collageexpressen1

Jag ville vara fri att göra mina föreläsningar, jag ville kunna ta emot gåvor och göra sponsrade jobb och samarbeten. Jag saknade att blogga på egen hand, jag saknade att ha energin att skriva på mina egna böcker och leda mina egna företag och projekt. Allt eftersom den längtan växte sig starkare tappade jag suget att göra det jag var anställt för att göra.

Som den ambitiösa tjej jag är så fanns det inte på världskartan att inte leverera 100 procent på min arbetsplats, så jag körde på som vanligt. Gjorde allt jag skulle göra – men slutade gå den där extra milen. Jag satt vid mitt skrivbord men i sinnet var jag i Australien, i Los Angeles, på en tågresa till Skövde, hemma på soffan, på en strand med en pocketbok eller på ett café i New York med min dator. Var som helst, men fri och som min egen chef!

Allt eftersom fler och fler spännande uppdrag trillade in i min inkorg så visste jag att det var dags att bryta. Det fanns för mycket som jag var tvungen att säga nej till, för att passa in i rollen som journalist. Ett yrke som jag vet att många drömmer om! Jag visste om att jag haft tur och uppskattade självklart min chans. Flera av mina kollegor har pluggat och praktiserat i år för att hamna på den position jag satt på. När jag kom hem från Japan i våras så var beslutet fattat. Det tog mig ytterligare en månad innan jag hade mod nog att meddela mina chefer hur framtiden såg ut.

Dan, Johanna, Oda, Atilla, Magda, Lennart, Andreas, Helena, Helén, Elias, Irena, Emma, Karin, Lars, Pär, Kicki, och alla andra – tack för allt! Jag hade inte kunnat önska mig bättre kollegor eller ledning. Ni har lärt mig så mycket och jag hoppas jag gjort avtryck även i era hjärtan!

Den sista maj jobbade jag min sista dag på Expressen. Det var en utmaning, en fantastisk erfarenhet och jag har blivit så många vänner och kunskaper rikare under mina 2.5 år i Expressen-skrapan på Kungsholmen. Jag kommer aldrig att glömma den fantastiska tiden där. Det hela var som en dröm, men det var inte MIN dröm.

collageexpressen3

Välkommen tillbaka till min blogg!

Det känns bra att vara tillbaka in the blogg business. Jag började ju blogga redan 2005 och sedan dess har bloggen varit en naturlig del av min vardag – tills jag började jobba som reporter på Expressen 2015. Det var då inte tillåtet för mig att driva en blogg utöver mitt jobb hos dem, så bloggen hamnade i dvala. Jag jobbade min sista dag på Expressen den sista maj eftersom jag var sugen på nya äventyr och då var det bara logiskt att blåsa liv i bloggen igen.

Jag hoppas ni fortfarande vill följa med på mina äventyr, både här i bloggen, på YouTube och Instagram.

Nu kör vi!