5 saker som är rätt värdelösa med att jobba hemifrån

Vid det här laget så är det väl ingen som missat att jag numera jobbar hemifrån. Dels för att jag skryter om det hela tiden och dels för att jag verkligen skryter om det hela tiden. Det är egentligen inte menat som skryt men jag bara älskar att berätta om hur jag äntligen kommit till den punkten i min karriär att jag kan jobba på det sätt jag drömt om sedan jag va 14 bast.

Men ja, för många låter det som drömmen, och på många sätt är det drömmen. Men det är också mardrömmen. Om man inte gör det på rätt sätt. Som så många av er vet, som känner mig, så är jag inte bäst på att göra saker på rätt sätt. Jag handlar på kredit, jag jojo-bantar, jag är snart 30 år och är hemlös. Ja ni vet, sådana saker.

Så därför är det självklart att jag fuckar upp den här jobba hemifrån-grejen ibland också. Så här kommer en lista med fem skitjobbiga grejer som bara uppstår när man (jag) jobbar hemifrån.

1. Katten sabbar allt.
Hallå, hur lätt är det att jobba när man har världens sötaste och keligaste lilla fluffboll som alltid vill kela och ligga mitt i vägen? Lyxen i detta är att jag jobbar från min säng hela dagen idag men det blir ju många avbrott för pussar och mys. Jävla katt! 😍

collagejobbahemifrån

2. Jag är aldrig snygg.
Eftersom jag inte måste klä på mig och gå till jobbet så slutar det alltid med att jag går runt i min pyjamas hela jävla dagen. Har ni märkt att det sinat med selfies på min Instagram? Guess what. Jag är för ful nu när jag aldrig behöver lämna hemmet.

collagehemifrån1

3. Det går inte att hålla tiderna.
Det spelar liksom ingen roll om jag jobbar 02 på natten eller 08 på morgonen. Som om jag någonsin skulle klara av att jobba 08 på morgonen. Det har jag inte gjort sedan 2010 och det lär inte hända igen. Men ja, det fuckar ju min dygnsrytm ganska mycket när jag kan sova när jag vill, jobba när jag vill och gå upp när jag vill.

4. Jag jobbar hela tiden.
Att vara sin egen och jobba när jag vill resulterar i att jag jobbar litegrann hela tiden och är ledig lite grann hela tiden. Fattar ni? Det är liksom som att jag alltid jobbar och alltid är ledig på samma gång. Vilket kan bli knasigt!

5. Jag har inga kollegor.
Även om jag trivs så jävla bra med hur mitt liv ser ut nu så saknar jag att ha kollegor som jag träffar varje dag. Jag chattar med min chef (eftersom han sitter i Skellefteå) men det är all kontakt jag har med de personer jag jobbar med. Eftersom jag var bortskämd med fantastiska kollegor på Expressen och Omtalat så är det klart det skapar ett litet tomrum nu när jag inte får träffa dem varje dag! Oda, Helena och Atilla – I’m talking to you!

collagehemifrån2

Därför slutade jag på Expressen

En ny kategori här i bloggen får nog bli ”Därför…”, så jag har en chans att förklara mig eller svara på frågor som dyker upp. De senaste månaderna har den vanligaste frågan varit ”Varför slutade du på Expressen?” och trots att jag besvarat det i en video på min YouTube-kanal så får det nog komma ett svar även här i bloggen (som kommer uppdateras mer från och med nu).

Expressen var som en dröm, en slump, en tillfällighet eller ödet, beroende på vem man frågar. Jag hamnade där för att jag var modig nog att skicka ett ”Jag är bäst, anställ mig”-mail som hamnade hos rätt person vid rätt tidpunkt. Mailet gick iväg på måndagen, intervjun var på tisdagen och på onsdagen fick jag börja min heltidstjänst som reporter på avdelningen för sociala medier. Det här var i februari 2015.

Bara veckan innan hade jag bestämt med en vän att jag skulle komma till henne i Oslo, där jag skulle fixa ett jobb för att sedan resa med henne till Australien. Det gick till och med ut en bild på min Instagram där jag plockade en Googlad bild på Australien med texten ”Vinter 2015”.

Det nya jobbet gjorde att planerna på Oslo och Australien hamnade på is.

Tillsammans med Oda och Atilla 2016

Från dag ett trivdes jag på Expressen. Jag fick mycket eget ansvar, jag hade fina kollegor och chefer som lyssnade på mina idéer och som utmanade mig och lärde mig nya saker hela tiden. Kort senare fick jag hoppa in som reporter på Omtalat.nu, under ledning av Dan Edström – som alltid var allt man kunde önska sig av en redaktör. En vän när det behövdes och en inspirerande men bestämd chef när det krävdes.

Det gick ett år, sedan började jag göra inhopp som redaktör när Dan inte var på plats. Jag fick arbetsleda de andra reportrarna i teamet, jag fick leda egna projekt, göra livesändningar, hålla i Instagram-kurser – jag fick till och med producera och leda mitt eget program med inbjudna kändisgäster.

Hösten 2016 började jag fundera på vad jag skulle göra om jag inte var kvar på Expressen. Tankarna dök upp när jag kom hem från min USA-semester i september. USA har alltid lockat mig mer än något annat land och det var mitt tredje besök där. Jag hade alltid fantiserat om ett jobb jag kunde sköta med min dator, var jag än befann mig. Innerst inne har jag alltid vetat att jag inte är byggd för att jobba kontorstider. Det hindrar min effektivitet men framför allt min kreativitet. Jag förhandlade mig till andra arbetstider på redaktionen och det höll mig flytande ett tag.

collageexpressen1

Jag ville vara fri att göra mina föreläsningar, jag ville kunna ta emot gåvor och göra sponsrade jobb och samarbeten. Jag saknade att blogga på egen hand, jag saknade att ha energin att skriva på mina egna böcker och leda mina egna företag och projekt. Allt eftersom den längtan växte sig starkare tappade jag suget att göra det jag var anställt för att göra.

Som den ambitiösa tjej jag är så fanns det inte på världskartan att inte leverera 100 procent på min arbetsplats, så jag körde på som vanligt. Gjorde allt jag skulle göra – men slutade gå den där extra milen. Jag satt vid mitt skrivbord men i sinnet var jag i Australien, i Los Angeles, på en tågresa till Skövde, hemma på soffan, på en strand med en pocketbok eller på ett café i New York med min dator. Var som helst, men fri och som min egen chef!

Allt eftersom fler och fler spännande uppdrag trillade in i min inkorg så visste jag att det var dags att bryta. Det fanns för mycket som jag var tvungen att säga nej till, för att passa in i rollen som journalist. Ett yrke som jag vet att många drömmer om! Jag visste om att jag haft tur och uppskattade självklart min chans. Flera av mina kollegor har pluggat och praktiserat i år för att hamna på den position jag satt på. När jag kom hem från Japan i våras så var beslutet fattat. Det tog mig ytterligare en månad innan jag hade mod nog att meddela mina chefer hur framtiden såg ut.

Dan, Johanna, Oda, Atilla, Magda, Lennart, Andreas, Helena, Helén, Elias, Irena, Emma, Karin, Lars, Pär, Kicki, och alla andra – tack för allt! Jag hade inte kunnat önska mig bättre kollegor eller ledning. Ni har lärt mig så mycket och jag hoppas jag gjort avtryck även i era hjärtan!

Den sista maj jobbade jag min sista dag på Expressen. Det var en utmaning, en fantastisk erfarenhet och jag har blivit så många vänner och kunskaper rikare under mina 2.5 år i Expressen-skrapan på Kungsholmen. Jag kommer aldrig att glömma den fantastiska tiden där. Det hela var som en dröm, men det var inte MIN dröm.

collageexpressen3

Välkommen tillbaka till min blogg!

Det känns bra att vara tillbaka in the blogg business. Jag började ju blogga redan 2005 och sedan dess har bloggen varit en naturlig del av min vardag – tills jag började jobba som reporter på Expressen 2015. Det var då inte tillåtet för mig att driva en blogg utöver mitt jobb hos dem, så bloggen hamnade i dvala. Jag jobbade min sista dag på Expressen den sista maj eftersom jag var sugen på nya äventyr och då var det bara logiskt att blåsa liv i bloggen igen.

Jag hoppas ni fortfarande vill följa med på mina äventyr, både här i bloggen, på YouTube och Instagram.

Nu kör vi!